Onsdagens mysiga utflykt med Kavats fabriksförsäljning i Kumla och handelsträdgård och Ikea i Örebro som mål slutade abrupt strax innan vi kommit fram till Kavat. En bil i ögonvrån och en skrikande son i baksätet är vad jag kommer ihåg av händelseförloppet. Två brandbilar, polis och ambulans resulterade som tur var endast i en mörbultad mamma som för säkerhets skull åkte ambulans in till USÖ medan Gabriel togs om hand av en pappa som turligt nog jobbar i Kumla för tillfället (vi bor 5 mil därifrån). Bilen blev bärgad därifrån och nu har vi återigen en hyrbil till förfogande. Snart är nästan alla delar på vår bil utbytt.
Måste tacka både brandmän, polis och ambulansförare som så skickligt tog hand om oss. Även ett stort tack till den bilskollärare som tillkallade hjälp och lugnade oss precis efter att påkörningen hade inträffat. Brandmännen som först var på plats hade med sig en söt liten brandman-apa till Gabriel och jag vet inte om det är mamma eller Gabriel som finner mest tröst i honom för tillfället. Känslorna efter en sådan här händelse (som faktiskt endast resulterade i en kvaddad bil och en rejäl smäll på revbenen av utlösande airbags) kan man uppenbarligen inte styra över, även om jag vill vara en person som är bra på att göra det.
En liten tröst i "bedrövelsen" är den fantastiska velouren jag uppenbarligen inte kunde stå emot när Kokalal visade den i sin blogg. Den härliga retrovelouren som ni kan skymta på bilden låg i ett paket från Jofotex tillsammans två förpackningar superstretch-nålar som jag fått rekomenderat att använda till CoverPron.
19 kommentarer:
Oj jisses, skönt att allt gick bra!
Fy sjutton! Skönt att ni mår relativt bra ändå!
Nä men hu! Skönt att ni klarat er så bra.
Oj, jösses. Usch. Himla tur att det gick så bra.*kram*
skönt att höra att ni mår bra! så himla jobbigt
Usch vad jobbigt, skönt att allt gick bra. Men jag förstår att det tar sin tid att smälta detta.
Usch, usch, usch vilken tur att det gick så bra!
Krya på dig!
Kram
Hoppas du snart är piggare... Tyvärr kan det ta ett tag. Jag och min familj ( hade bara ett barn då men väntade nr 2) krockade med en älg på motorvägen när vi låg i 110 och låg i omkörningsfilen....Känns fortfarande lite olustigt när jag kör där och då är det 6 år sen det hände....
Ojojoj! Vilken änglavakt ni hade. Förstår att känslorna stormar nu så här efteråt. Krama du din lilla brandmansmjukis och lilla G!
Kram Thea
Usch vad otäckt! Vilken tur att ni klarade er undan värre fysiska skador, men jag förstår att det är jobbigt mentalt.
Stor kram till er! Hoppas revbenen är lite mindre ömma idag. Chocken måste nog få ta sin lilla tid, även den starkaste kan nog reagera på och må lite dåligt efter en sådan situation. Många kramar till er!
Men oj vad läskigt! Skönt att höra att allt gick bra med er ändå! Prata om det så mycket det går, det är väl jättebra!
Kram!!
Oj! Vilken tur att det ändå gick så pass bra.
Usch vad läskigt! Ta hand om er! :)
Oj, vad otäckt! Tur att det gick bra.
Fy vad hemskt. Vilken tur att det gick så bra som det gjorde och att Gabriel inte blev skadad.
Vi har själv fått en sådan apa så jag vet hur otäckt det är, även när det går "ganska" bra.
Kramar från
Mojebarn
Tack så mycket alla ni som lämnat kommentarer!
Det är skönt att allt gick så bra trots allt. Det är en omtumlande upplevelse men jag börjar hämta mig rätt bra nu mentalt. På det fysiska planet så är det inte mer än ett rejält blåmärke och en stel rygg som finns kvar.
Oj, vad läskigt. Skönt att det gick så bra ändå. Många kramar.
Men huvva!!! :-o En försiktig kram på ömma revben och en stor en till lilla G!
KRAM
Skicka en kommentar