Här är han!

Jag hade tänkt att ha tid och ork att skriva lite mer här idag, men det kommer lite senare. Här är han iallfall, den lille Krabaten. Det får han heta ett tag till, då vi ännu inte har bestämt vad han skall heta. Vi väljer mellan två alternativ nu.

Han tittade ut på Eskilstuna lasarett den 5 september klockan 20.21, 3665 g tung och 51 cm lång. Efter att ha prövat två omgångar med igångsättning så beslutades det fram på kvällen att det blev akut kejsarsnitt på grund av att hans hjärtljud gick ned när jag hade täta sammandragningar. Detta berodde till stor del på att jag hade gått 14 dagar över tiden och det på grund av detta var lite fostervatten och att moderkakan hade börjat att ge upp. Akut kejsarsnitt låter dramatiskt och det var förvisso febril aktivitet i mitt förlossningsrum efter beslutet togs (sa Johan för själv var jag inte så värts medveten), men när droppet för igångsättning kopplades ut så minskade mina värkar och Krabatens hjärtljud steg igen.

Idag är det dags!

Jag hoppas att jag inte har fel när jag skriver att "idag är det dags". Väskorna är iallafall packade och står klara vid dörren och vi skall snart åka. En 7 mils resa till Eskilstuna förlossning för igångsättning förhoppningsvis. När jag var hos barnmorskan i torsdags så frågade jagjust om man kunde förvänta sig igångsättning redan idag, och hon sa att "bara det inte är för många spontanförlossningar så att det är fullt så blir det igångsättning". Vi är riktigt nervösa nu, och det är nog på ett vis värre när det är planerat. Sätter det igång av sig själv så hinner man nog inte med att fundera så mycket. I vilket fall som helst så hoppas jag på att min kropp är så pass förberedd redan så att det krävs så lite hormonbehandling som möjligt. Jag har läst om någon som faktiska redan var så pass "öppen" så det bara var att sticka hål på hinnan - det vore ju det optimala förfarandet. De säger ju annars att en igångsatt förlossning gör mer ont och är mer krävande mycket på grund av att värkarna blir starkare och kommer mer i intensivt så man inte hinner att "vila" mellan varven. Det skall nog gå bra iallafall.








Det ser ut som man skall vara borta i minst en månad, men jag vill vara förberedd och göra vad jag kan för att det skall bli så bra som möjligt.

Gravidmagen

I början var jag lite dålig på att ta kort på hur magen växte, men man får iallafall en bild av att den växer och växer under graviditeten. Enligt tillväxtkurvan hos barnmorskan så har jag legat strax över "normal" hela tiden förutom under v 28-32 då jag nästan nådde upp till den övre kurvan.



Nu känns magen endast stor och otymplig men det är väl inte så konstigt med tanke på att jag börjar närma mig 14 dagar över tiden. Jag hoppas nu att Krabaten fortfarande är en söt liten bebis och ingen jätte-Krabat som inte känns nyfödd när den tittar ut.

Förlossning

Än har det inte hänt något och jag går idag in på BF+11. Att gå över tiden är kämpigt både fysisikt och psykiskt. Jag har ju haft en relativt lindrig graviditet, men det får jag tydligen ta igen nu. Den psykiska "terrorn" satte riktigt klorna i mig i torsdags när jag hade gått över en vecka, och nu är siktet inställt på onsdag (5/9) istället . Då har vi nämligen fått en tid på förlossning inne i Eskilstuna och jag hoppas innerligt att vi inte blir hemskickade utan att vi blir kvar där då. Enligt barnmorskan så sätter de igång mig då, om det inte är fullt med spontanförlossningar den dagen. Det vore ju dessutom inte så dumt om Krabaten kunde titta ut redan på onsdag, så att äldste styvsonen kan få ha sin födelsedag i fred. Mattias fyller nämligen 19 år på torsdag.

Vi var fyra stycken i vår föräldragrupp och 2 par skulle föda före oss och tre par skulle föda efter, men nu är det bara vi och ett annat par kvar. Suck! Igår fick vi dock se en söt lite tjej, Lilly, som var två veckor gammal, då ett av paren i föräldragruppen var ute och gick. Man kan inte riktigt inse att man själv kommer att ha en egen liten Krabat i famnen nästa helg. Det känns som chansen för en pojk är rätt så stor, då det har blivit hela fyra flickor i föräldragruppen redan. Det återstår att se!

Ett besök hos MVC!

En bild på Krabaten i v 14

Det 6:e besöket hos barnmorskan fick starta dagen. Blodprov, mätning och vägning visade att det mesta var som det skulle. Krabaten låg med huvudet nedåt och hade ett hjärtljud på 144. Sedan förra mätningen så har magen växt en del och ligger nu strax under "max-kurvan" för normalt, sockervärde och blodtryck var bra. Det enda som var lite lågt var Hb´t (järnvärde). Det är nog dags för mig att ta mina mediciner lite mer kontinuerligt och jag skulle dessutom öka dosen på Homofer (för järnet) från 1 till 4 tabletter dagligen. Järnvärdet kan vara en förklaring på att jag känt mig enormt trött den senaste tiden. Samtidigt så måste jag nog inse att man får acceptera att dra ned på tempot och erkänna att det är normalt att bara orka med heltidsarbete och allmänna hushållssysslor.

Den senaste veckan har jag dessutom känt av mina fogar och jag måste tänka på vilket sätt och hur mycket jag rör mig. Efter en hektisk dag på jobbet i tisdags gjorde det ont att gå och jag hade nästan svårt att ta mig upp för vår entrétrapp. Jag bad Johan att försöka minska höjden på trappstegen, vilket inte bör vara så svårt att få till med tanke på vår "trapp" för tillfället består av lastpallar efter vår dränering. Framsidan är för övrigt ingen snygg syn och efter semestern skall vi väl ta tag i projektet med att bygga en ny trapp och lägga marksten som entrégång. Det kan ju vara bra att ha detta fungerande när man skall ta sig fram med en barnvagn.

Vår framsida med den provisoriska trapp av lastpallar

2007-maj-31