Vårteckenutmaning nr 10

Det händer mycket i trädgården så här års, så vi kör ett rejält "race" med bilder. Häng med nu!

Pärlrönnen håller på att veckla ut sina vackra blad. Just lövsprickningen är nog det bästa stadiet på många växter. Jag fascineras och försöker komma nära, nära för att granska.

Här har vi ännu ett tidigt stadie. I detta fall är det parasollbladet som nickar så blygt innan det får mod att sträcka ut sig i hela dess längd. Parasollbladet flyttade jag från dammen upp till våtbädden ifjol och jag hoppas att det kan ta fart i denna mulliga jord och bli stort och kraftigt som det skall vara.

I våtbädden finns även en vit variant av ormöga. En liten blomma har slagit ut och jag är inte sen att knäppa en bild. Vilka underbara färger, det vita och skirt ljusgröna i kvällsol! Det är så att till och med jag kan bli poetisk.

Men vissa blommor blir man kanske inte lika glad över att hitta. Intill garageväggen blommar maskrosen så glatt. Tur att grävskopan snart skall komma!

I övrigt finns det fler gula blommor i trägdården. Här har vi en härlig kabbeleka som lyser gul i vår ostädade damm. Det är dags att ta tag i dammrensningen så att våra guldfiskar kan flytta ut från sitt vinterboende i akvariet.

I andra änden av dammen finns ytterligare en kabbeleka som inte är riktigt lika snabb i starten. Tyvärr hittade inte kameran den rätta fokusen, annars kunde denna bild bli en praktexemplar. Även en amatörfotograf kan ha tur.

Högst upp på kullen intill dammen så är dillpionens knoppar bulliga, men än får man vänta ett tag innan dessa vulgära blommor slår ut. Efter blomningen så skall hela denna rabatt planteras om, jag hoppas att pionen inte tar allt för stor skada av detta ingrepp.

Bland de varma stenarna på framsidan så har den vita backsippan tittat upp ur jorden. Visst får man lust att smeka dessa lurviga varelser?

I köksträdgården så fajtas rabarberna om utrymmet med den hemska kersen (kirskålen). Det ser ut som om rabarberna klarar striden och det kanske kan bli en rabarerpaj kommande helg. Smaskens!

I hamnen så börjar det fyllas på med båtar. Nu skall jag villigt erkänna att vi bor tyvärr inte i denna vackra stad (Strängnäs) men två dagar i veckan så jobbar jag där.  Bilen parkeras här nere och jag kan följa aktiviteten på väg till jobbet.

Det är svårt att hejda sig när man påbörjar fotandet av vårtecken, så det blev många bilder. Den utlovade berättelsen om vår härliga söndag kommer senare i veckan.

Ha det gott till nästa gång!

P.S Som vanligt kan ni läsa om mera vårtecken här!

Purpur och lime - en härlig kombination!

Ännu en tur upp till Stockholm blir det idag. I onsdags var jag däruppe för att ta bort stygnen efter min operation och det såg lite för rött och infekterat ut för att vara perfekt. Stygnen togs bort, såret tvättades ordentligt och jag fick en salva med antibiotika på. Men för att såren skulle luftas så sattes inget plåster på, utan det är det jag skall få idag. Jag hoppas de kommer att vara hyffsat nöjda med läkningen så att det räcker med Stockholmsbesök för en tid. Enligt min kirurg så kommer det kanske bli ytterligare en operation om ett halvår för att rätta till det ärr som trots allt kommer att bli efter denna operation. Det känns dock väldigt tryggt att ha de allra bästa plastikkirurgen som månar om mitt utseende i samband med denna operation. Härom veckan fick jag en kallelse för operation från hud-avdelningen på Kullbergska sjukhuset här i Katrineholm. Det är för mig ofattbart att de ens tänkte tanken att göra operationen själva och inte ens skickar iväg mig till det större sjukhuset i Eskilstuna, när min "första" kirurg på Akademikliniken tvekade och lämnade över operationen till sin chef. Det kändes riktigt skönt att kunna tacka nej till den kallelsen, måste jag erkänna.

För att bryta av den senaste tidens sömnadsbloggande så visar jag lite sensommarblomning från min stenrabatt på framsidan. Största delen av rabatten går i rosa, cerica och lila nyanser. Min buddleya och min brokiga asklönn står för grunden och sedan fylls det på med perenner.


Denna underbara Eschinea kunde jag helt enkelt inte motstå i somras, tyvärr kommer jag inte ihåg dess namn. Sedan tidigare så har jag en vit och en cerice variant. Bladverket på denna är något flikigare är på den vanliga cerica "Magnus" och mitten är underbart mörk purpur för att växla till ljusare och övergå till lime ytterst på kronbladen. På fotot ser de mer gula ut än vad de är.

I den gamla rabatten på framsidan hade jag några rejäla "ruggar" med vanlig kärleksört och dessa fick flytta tillbaka. Kärleksört är en underskattad blomma enligt mig. Den är tålig, ger färg på hösten, fåglarna tycker om att mumsa på de övervintrande fröställningarna och sedan är den ju helt fantastisk att plocka in som snitt på hösten. En bukett med kärleksört i mitten och några blodröda rosor (som jag tyvärr måste köpa vid den tiden) är min favorit.

När jag stod på hantverksmarknad i Malmköping i början av sommaren så hittade jag denna skönhet, en annorlunda variant av törel. Nu tog den lite stryk innan jag fick ned den i jorden, men den har hämtat sig och nytt fräscht bladverk tittar upp. Blommorna som ni ser på bilden är sedan länge överblommade, men är lika fina för det. När blommorna är som bäst är de limefärgade och kontrasterar härligt mot de mörkt gröna/purpurfärgade bladen. Denna törel skulle vara lite kinkig att övervintra, men här på framsidan bland alla mina stenar, planterad i en upphöjd rabatt så skall det nog gå vägen. Håll tummarna åt mig!

Till sist ser ni en härlig kombination av vanliga perenner. Det är cerice purpurklätt som dansar kring rosa rosenstav och kärleksört som snart börjar slå ut. Man kan ana det rosa i kärlekörtens knoppar. Lite tidigare på säsongen så är dessa blommor en härlig kombination till den lila buddleyan som står strax till vänster.

Smaskens!

Matmässigt så finns det nog ingen bättre tid än nu. Att kunna gå ut i trädgården och skörda sin egen mat är ju helt underbart. I år var vi riktigt sena i starten så det är ont om både det ena och det andra, men lite färskpotatis, sallad och rädisor kan vi förse oss med och tomaterna börjar så smått bli röda de få som finns i växthuset.

Idag så blir det färskpotatis med egenodlad sallad och till det schnitzel. Inte alls dumt för en måndagkväll, som dessutom är min första arbetsdag efter semester. Resterande veckan så skall vi flytta ned till sommarstugan och då hoppas jag på att kunna byta ut schnitzeln mot nyfångad aborre istället.

I fredags var vi dessutom ute i skogen och hittade lite "gult" som resulterade i några stora kantarellmackor som vi åt till förrätt. Riktigt smaskens tillsammans med en kall öl. Gabriel var superduktig och gick själv minst hälften av de två timmarna som vi traskade runt i skogen, resten av tiden så satt han på armen. med andra ord så fick vi lite god motion också. Lite distraktion med att äta blåbär, hallon och smultron så gick Gabriels "traskandet" som en dans.

Innan vi åker ned till sommarstugan i morgon så var det dags att klippa gräset och det går ju riktigt snabbt när man hjälps åt. För när pappa klipper gräset så skall naturligtis Gabriel göra det också. Han följer pappas fotspår hela tiden, när pappa vänder så vänder Gabriel också.

Wij trädgård, sista delen

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka på västkusten med boende i Smögen. Det har varit underbart att komma hemifrån, känna saltvatten och haft paus ifrån både symaskin och datorn. Men nu är det skönt av vara hemma igen och angripa slutspurten på min sex veckor långa semester. Som start efter uppehåll så blir det ett utlovat sista inlägg från Wij trädgårdar. Det känns som det var en evighet sedan vi var där.

I vår trädgård så börjar det att bli fullt, och jag inser att det även måste finnas plats för lek och stoj. När vi var på Wij tog en tanke fart att man faktiskt kan göra något trevligt utav en stor grön lekyta. Kanske skall man göra den oval med omslutande planteringar. Det skulle passa toppen på vår gavel som är bokad för fotboll och krocket bland annat. Två öppningar i var ände på ovalen möjliggör genomfart från framsidan till baksidan. I hörnen som blir på ovalen kan man ha olika planteringar och där skulle även min nödvändiga men ack så fula torkställning få plats. Kanske med singel eller plattor under sig.

Man kanske inte skall använda sig utav stora gräsruggar som "portaler" vid ingångarna då de lägger sig ned efter regn och gör så man blir dyblöt vid passering. Kanske det istället skulle passa bra med två rosportalern och på så vis kan jag dessutom få till min önskade "rosträdgård". En av rosorna som står på önskelistan ( som förhoppningsvis skall bytas ut mot en mina mindre bra ros vid terassen) är Tuscany Supurb. En härlig ros med en djup cericeröd färg. Min omgärdade lekyta är nog ett projekt som ligger några år framåt i tiden, då den kräver en rejäl arbetsinsats. Men jag kan inte riktigt släppa tanken för det skulle bli så fint.

Vart jag sedan skall få plats med sådan här otroligt inspirerande humlekäppar som ni kan se på en bild längre upp har jag ingen aning om. För visst ser det mysigt ut att kunna dricka "tre-kaffet" lite halvt dolt inne i humlerummet? Detta är nog en inspiration som bara får stanna som just inspiration. Jag kan inte få in det i min trädgård, som sagt det börjar bli fullt.

En idé som jag faktiskt redan innan jag besökt Wij tillämpar i min trädgård är att använda sig utav smultron som kantväxt i rabatterna. En riktigt höjdare när man har små barn och Gabriel älskar att gå ut i trädgården och leta smultron, som är lätta att någ i kanten av rabatten. Man får bara leta lite efter plantorna som står spridda lite varstans. Tänk bara på att använda icke revande smultron för annars ham man snart smultron i hela rabatten.

I Wij så var rabatterna planerade med största noggrannhet och de följde devisen om att inte göra det "plottrigt" utan de använde sig utav några få växter i stora och återkommande grupperingar. Underbart fint är det, men det är något som är dumt att misslyckas i min trädgård. Det är bara att inse fakta, planering av växtal är inte min stora fördel. Hos mig så är jag nödgad att klämma ned de plantor jag kommer hem med ifrån plantskolan där det finns en plats ledig. Men emellanåt kan jag faktiskt överaska genom att flytta och plantera om perenner. Det är ju en fantastisk möjlighet i en trädgård, man kan ju nästan aldrig göra fel, och man skall inte vara sen att göra om. De flesta växter och framförallt perenner klarar ju en flytt galant.

Något jag insett när man hållit på med trädgård ett tag (mitt trädgårdsintresse startade redan -95 då jag flyttade till mitt första hus) är att form och färg på bladverk är en viktig ingrediens när man planterar rabatter. På Wij fick man bevis på detta. Här har de blandat form och färg på ett fantastiskt sätt. Runda stora blad tillsammans med uppstickande gräs och emellan dessa kan man tex hitta silverax "Brunette" med dess djupröda blad.

Även en köksträdgård kan vara otroligt vacker även om inte de underbara färgerna riktigt framträden med min fototeknik. Själv har jag en köksträdgård med potatis tillsamman alla möjliga ogräs. Förhoppningsvis skall det bli något bättre efter detta årets potatisodling.

Acer negundo "Flamingo"

Efter att ha velat fram och tillbaka en längre tid beträffande vilket sorts träd jag skulle ha på min framsida så blev det helt otippat en brokig asklönn. Min funderingar tidigare gick åt gullregn, prydnadskörsbär "Accolade" eller gråpäron men när jag igår besökte plantskolan och upptäckte min gamla kärlek "Flamingo" på stam så slog jag till. Allt sedan jag såg en underbar bild på just detta trädet i en "Allt om trädgård" i slutet av 90-talet, har jag varit förälskad i detta träd som har en sådan underbar färgskala. Att trädet inte var superdyrt dessutom var ju helt ok. Nu är detta träd inte så härdigt, på lappen står det zon 1-3, men på min framsida som ligger skyddat. som är full med sten som lagrar värme och att det dessutom är planterat i en upphöjd bädd och därför undviker vinterfukt så skall det säkert inte vara några problem.

För övrigt så fylls det på i min stenrabatt på framsidan, jag plockar växter ifrån mina övriga rabatter och köper en och annan perenn också. Än så länge så får det plats lite ytterligare och det skall dessutom komma en strörre zinbalja med vattenspel på plats.

Lite längre in på tomten så har jag planterat en fjärilsbuske i rabatten. Denna buske köpte jag som en liten avläggare på ett besök i en trädgård vid Lands "öppen trädgård" för några år sedan och nu är den en hel buske. Runt om är lite perenner planterade som jag tagit ifrån övriga trädgården, rosenstav, höstaster, lammöron, backsippa, lavendel med flera.

Under trädet försöker jag att hålla mig till lite lägre perenner med endast några enstaka uppstickare såsom den planterade dagliljan i högerkant. Den rosa blomman som är en låg variant av axveronika fick följa med hem från plantskolan tillsammans med en småblommit rödsvart kärleksört och mitt träd. I övrigt så finns den en del vårblommande hängande perenner vid stenkanten, såsom hängslöja och en sorts nejlika. Mellan stenarna har jag fyllt på med torktåliga låga perenner bland annat lewesia, karpaterklocka, timjan och fetblad.

Wij trädgård, del 2

Vi fortsätter vår rundtur på Wij trädgårdar i detta inlägg.

Jag tycker det är härligt att smycka en trädgård inte bara med växter utan med lite oväntade detaljer. Ett grånat plank såsom det här är underbart att använda när man vill skapa rum i trädgården. Jag tycker att planket är så vackert genom sin kombination av det grånade trät och det rostiga järnet i överkanten. Jag måste nog fundera över var jag kan få till en sådan detalj med plank eller staket i trädgården. Att spaljera fruktträd mot planket blir pricken över i:et. Kombinationern järn och trä var något man kunde se lite här och var på Wij. Lars Krantz berättade om tillverkarens tanke med planket, vilket var att finnessen med de små glipor mellan varje planka som skapar ett härligt skuggspel när solen skiner. Det är nog bara konstnärer som kan tänka på sådana detaljer.

Vackra skyltar fanns det lite var stans i Wij trädgård som berättade vilken del av trädgården man besökte. Dessa skyltar tror jag var gjorda av aluminium och hade en vacker lite matt grå färg. Tänk att få ha något sådant i trädgården. Jag tänker mig kanske en liknande skylt som hälsar välkommen till familjen Eriksson/Jansson eller en som påvisar att vi har gatunummer 17. När jag har tänkt klart om utformning och hur man på eget vis kan tillverka något liknande så kanske jag återkommer med resultat.

En trädgård utan vatten är en fattig trädgård enligt mig. Själv har jag vattenspeglar och porl lite varstans och jag har idéer för fler. Ett rostigt järnkar med vatten tillsammans med vackert gräs skulle passa perfekt på min framsida tillsammans med grus och sten. Just detta järnkar stod mitt i Wijs härliga rosenträdgård som är designad av en favorit till mig, Simon Irvin som förövrigt bland annat har hållit till på Läckö slott.

I en av trädgårdarna med temat ”Skog i åker” fanns det ett trolskt vatten som speglade de omkringliggande träden på ett sådant fantastiskt sätt. Besöker man Wij trädgårdar när de vita näckrosorna blommar så blir det nog ännu bättre. Den stämningen som fanns när man gick in i denna trädgård vill jag skapa under mina lönnar, mitt woodland. Där vill jag ha en liten vattenspegel och med inspiration från Wij, men en liten vit näckros och som pricken över i:et en dimmfontän. Visst vore det som en trollskog i så fall. Än så länge så nöjer jag mig med en zinkbalja kantad med funkiablad.

Så avslutar vi med lite livebilder på Gabriel i sin nya tröja med Cartoon som jag visade i förra inlägget. Visst är han söt min lille "snickare"?

Wij trädgård, del 1

Jag har att delat upp mitt inlägg om Wij trädgårdar för det finns hur mycket fint som helst att visa och jag skulle kunna skriva meterlånga inlägg om detta. I första inlägget har jag valt att lägga tonvikten på materialval och en trädgårds golv.

Ingen som har varit i min trädgård har undgått att sten är ett av mina favoritmaterial till min sambos stora förtret. Jag försöker i möjligaste mån att jobba med sten i storlek som är på gränsen till vad jag kan klara att hantera själv. Ibland överskrider jag den gränsen och då får även Johan rycka in med handkraft och ibland är det tungt kan jag säga. Här nedan ser vi enligt mig en underbar bild av mjukt och hårt.

Stora stenar eller block som jag önskade jag hade haft i min egen trädgård tillsammans med dagliljors mjukt böljande blad. Allteftersom man blir mer och mer van med trädgård börjar man att tänka på blad och grönska mer än en växt blomning och här är ju ett klockrent exempel på att det kan vara vackert även när inte växten blommar. Titta även på bilden och upptäck hur fina tallar faktiskt är. Grus är ett bra och billigt material som är enkelt och lägga. På vår framsida har vi tom valt den allra billigaste varianten med krossat grus. För att variera sitt markmaterial något kan man som nedan lägga kattskallar (eller kullersten) och för att det skall bli enklare att gå lägga lite större trampstenar av natursten vid gångstråk. Vill man ytterligare förbilliga det hela kan man ju tom använda sig av vanligt grå betongplattor. Själv har jag en hel hög med kattskallar som jag faktiskt inte har bestämt var jag skall lägga. Denna hög har blivit över när vi gjorde om vår framsida efter dränering. Men ett sådant vackert material skall jag naturligtvis använda, men jag vill få den optimala placeringen när jag väl skall lägga min kullerstensgång/plats.

En vacker uteplats med stora plattor/stenar där man utelämnat några för att istället fylla med ett varierande materialval, såsom grus, sjösten och tom en härligt rostad järnplatta. Min favorit av grusbäddarna är täckt med mörkt grå krossad singel som har en plantering av timjan. En härlig kombination av grått grus och gråbladig timjan med sina rosa blommor, något som jag skall inspireras av i min egen trädgård.

Nästa inlägg om Wijs trädgårdar kommer att handla om trädgårdens pynt och detaljer. Hoppas ni hänger med!